Vad betyder itadakimasu? Japansk mattradition med djupare innebörd

Träna i Umeå

När du väljer att träna i Umeå hos oss på Björkstadens Aikidoklubb får du inte bara fysisk träning – du får också en inblick i japansk kultur. Ett tydligt exempel på detta är det lilla ordet itadakimasu, som sägs innan man börjar äta. Men vad betyder det egentligen? Och varför använder vi det inom aikido?

Ett djupt rotat tack

Itadakimasu (いただきます) betyder bokstavligen “jag mottager (ödmjukt)” och sägs innan måltiden börjar. Det är ett uttryck för respekt, tacksamhet och medvetenhet. Man tackar inte bara kocken, utan även djuret, växten, jorden och alla människor som gjort måltiden möjlig.

Inom japansk kultur genomsyras vardagen av ritualer som bygger på ömsesidig respekt – något som går hand i hand med hur vi tränar aikido. Båda bygger på att man är närvarande, visar respekt och inser att man är en del av något större.

Ursprung i buddhistisk tradition

Uttrycket har sina rötter i japansk buddhism där man betraktar allt levande som värdefullt. Att ta emot mat är därmed en handling som kräver ödmjukhet. I äldre samurajkretsar användes ordet itadaku också för att beskriva att ta emot något från någon överordnad – t.ex. en lärdom eller gåva från sin sensei. Den tanken lever kvar i våra dojor än idag.

Användning idag – även utanför Japan

Idag används itadakimasu av nästan alla i Japan, oavsett religion eller ålder. Det är ett vardagligt men meningsfullt uttryck som ofta sägs med händerna ihop, likt en bön. I Sverige är det ovanligt – men i vår dojo i Umeå är det ett självklart inslag på läger, vid gemensamma middagar och ibland även i vardaglig träning.

Vad betyder det för oss?

Att säga itadakimasu innan en måltid på ett läger eller ett träningsläger markerar en övergång – från fysisk träning till vila, från kamp till gemenskap. Det är också ett sätt att påminna oss om ödmjukhet, respekt och tacksamhet. När vi tränar i Umeå och bär vidare de japanska traditionerna blir sådana detaljer betydelsefulla.

📌 Faktaruta – Itadakimasu

🈁 Uttal: [i-ta-da-ki-mas]

📜 Skrivs med hiragana: いただきます

🧘 Betydelse: “Jag mottager (ödmjukt)”

🍱 Kontext: Sägs innan måltid som uttryck för tacksamhet

Interna länkar:

👉 Vad är en dojo?

👉 Träna aikido i Umeå – nybörjare välkomna

Externa länkar:

🌐 NHK World – Japanese food etiquette

🍣 Tofugu: What does Itadakimasu really mean?

Använd ditt friskvårdsbidrag – och börja träna i Umeå med Björkstadens Aikido

Person som tränar aikido i Umeå och använder sitt friskvårdsbidrag

Vill du träna i Umeå men har inte bestämt dig för vad än? Då är det dags att se över ditt friskvårdsbidrag. Hos Björkstadens Aikidoklubb kan du använda det till att träna aikido – en effektiv och utvecklande träningsform för både kropp och sinne.

Många vet inte om det – men friskvårdsbidraget kan användas till mycket mer än gymkort och massage. Faktum är att aikido är fullt godkänt enligt Skatteverkets regler. Det betyder att du kan träna hos oss på Björkstadens Aikidoklubb och låta arbetsgivaren betala hela eller delar av träningskostnaden.

Friskvårdsbidraget är en personalförmån som de flesta arbetsgivare erbjuder. Bidraget varierar ofta mellan 1 500 och 5 000 kronor per år, och det gäller för motionsformer som inte kräver dyra redskap eller medlemskap i tävlingsförbund. Aikido kvalificerar utan problem.

Hos oss kan du enkelt få ett kvitto för terminsavgiften, anpassat för att lämna in till din arbetsgivare. Du får inte bara tillgång till en seriös och fokuserad träningsmiljö – du utvecklas fysiskt, mentalt och tekniskt i en traditionell japansk kampsport utan tävling men med höga krav och ständig utveckling.

Många som börjar träna aikido hos oss har tidigare tränat gym, crossfit eller andra kampsporter – men letar efter något som ger mer än bara svett. Aikido är både utmanande och respektfullt, och passar dig som vill träna med mening.

👉 Kom ihåg: Det är ofta bäst att nyttja friskvårdsbidraget innan året är slut, så du inte förlorar det. Hör med din arbetsgivare – eller fråga oss om du vill ha hjälp.

🔗 Interna länkar:


🌐 Externa länkar:

Vad är toban i aikido? – Träning i ansvar, respekt och japansk tradition

När du tränar aikido är det lätt att fokusera på tekniker, grader och fysisk utveckling. Men i bakgrunden finns ett osynligt system av värderingar som är minst lika viktigt. Ett tydligt uttryck för dessa värderingar är toban – ett enkelt men djupt rotat system som handlar om ansvar, respekt och gemenskap.

Vad betyder toban?

Toban (当番) kan översättas med “den som fått uppgiften” eller “den som har tjänstgöring”. Det innebär att någon ur gruppen har ansvar för en specifik uppgift – tillfälligt men med fullt engagemang. Det kan vara att sopa golvet, laga frukost, ta fram utrustning eller hålla ordning i lokalen.

Men toban handlar inte bara om att “göra nytta”. Det är en träning i sig – en träning i ödmjukhet, delaktighet och närvaro.

Ett dolt lager av träning – toban i praktiken

Toban är en del av japansk vardagskultur. I japanska skolor får barn från ung ålder turas om att städa klassrummet, tömma papperskorgar och rengöra toaletterna. Det är inte straff – det är utbildning i ansvar. I arbetslivet lever toban vidare i schemalagd städning och delade ansvarsområden, ofta utan att det upplevs som något konstigt.

Samma värderingar genomsyrar traditionell budo-träning. I en japansk dojo tar varje utövare ansvar för att dojon hålls i ordning. Det bygger gemenskap och ödmjukhet, samtidigt som det stärker banden mellan eleverna. Det är inte någon annans jobb att skapa förutsättningar för träning – det är allas.

Toban i Björkstadens Aikidoklubb

I vår klubb i Umeå har vi inget formellt tobanschema i den vanliga träningen. Men det förväntas ändå att alla hjälper till med att ta hand om mattorna, ta fram och ställa undan utrustning , hålla rent och bidra till trivseln. Det är en tyst överenskommelse – vi tränar tillsammans, och vi tar hand om vår dojo tillsammans.

När vi däremot åker på läger, som Shugyo i Sollefteå, så finns det ett tydligt tobansystem. Där turas deltagarna om att laga frukost, diska och städa – enligt ett schema. Det fungerar inte bara praktiskt, utan fördjupar också lägrets anda av disciplin, samarbete och personlig utveckling.

Fredrik IJmker Snell Sensei och Shugyo

Fredrik IJmker Snell Sensei (6 dan)

Sedan 2012 har Fredrik IJmker Snell Sensei arrangerat det årliga träningslägret Shugyo i Sollefteå. Lägret är inspirerat av den japanska idén om “träning som livsväg”, där varje moment – från fysisk träning till städning och gemensamma måltider – är en del av en större helhet. Toban är centralt i denna filosofi. Genom att praktisera ansvar och struktur på ett konkret sätt hjälper Fredrik sina elever att fördjupa sin förståelse för vad det innebär att verkligen leva sin träning.

Deltagare från Björkstadens Aikidoklubb

Shugyo är inte ett läger för semesterträning – det är en plats för fördjupning, där varje deltagare utmanas både fysiskt och mentalt. Och där toban, hur enkelt det än verkar, visar sig vara en av de viktigaste träningarna av alla.

Varför spelar toban roll?

Att förstå vad toban i aikido är handlar om att se helheten. Vi tränar inte bara tekniker och grundprinciper – vi tränar också karaktär. Genom toban lär vi oss att bidra, att se behov utan att bli tillsagda, och att göra det lilla arbetet med samma allvar som det stora.

Det är i dessa enkla handlingar som aikidons värderingar blir synliga i vardagen – utan att behöva sägas.


Shugyo – träningslägret för dig som tränar aikido i Umeå

Shugyo – träningslägret för dig som vill träna i Umeå med full fokus

För dig som tränar i Umeå och vill ta nästa steg i din aikidoutveckling är Shugyo något alldeles extra. Varje år samlas aikidoutövare i Sollefteå till ett träningsläger som kombinerar tradition, intensitet och stark gemenskap.

Vad betyder Shugyo?

Shugyo (修業) betyder “intensivt studium” eller “andlig träning” på japanska. Det handlar om att gå utöver det vanliga. Under fem intensiva dagar tränar deltagarna både fysiskt och mentalt. Fokus ligger på fundamentala grundprinciper, kroppsstruktur, tekniker och tradition – men också på disciplin, tålamod och gemenskap.

Årets läger: 30 juli – 3 augusti 2025

📍 Plats: Sollefteå Aikidoklubb, Skedom 109, 88192 Sollefteå

🕰 Start: Onsdag 30 juli kl. 08:30

🏡 Boende: I dojon för långväga gäster

🍳 Frukost: Tobansystem – deltagare hjälps åt

Antalet platser är begränsat till 24 deltagare. Tidigare deltagare samt de som deltar hela veckan har förtur.

Varför åka på Shugyo?

Till skillnad från vanliga seminarier handlar Shugyo inte om några enstaka pass – det är en hel livsrytm. Fyra träningspass om dagen, boende i dojon, och ett gemensamt ansvar för det praktiska ger både djup och närhet. Träningen är strukturerad, traditionell och kräver din närvaro.

“Man formas av rytmen. Efter två dagar har man lämnat vardagen bakom sig.”

– Tidigare deltagare

Björkstadens perspektiv

Flera medlemmar från Björkstadens Aikidoklubb i Umeå deltar regelbundet. Vi ser Shugyo som en viktig del av utvecklingen – både tekniskt och mentalt. Det formar oss, inte bara som utövare utan som träningskamrater.

https://www.sollefteaaikidoklubb.se

”Att träna i Umeå med aikido har förändrat mitt sätt att tänka” – intervju med Karin, 22 år

Karin tränar aikido i Umeå på Björkstadens Aikidoklub

Att träna i Umeå kan betyda många saker – gym, löpning, klättring. Men för Karin, 22 år, blev valet något helt annat: aikido. Sedan hon klev in på mattan hos Björkstadens Aikidoklubb har mycket förändrats – både i kroppen och i livet. Här berättar hon om sin resa från första träningen till att känna sig starkare, tryggare och mer fokuserad än någonsin.

Vad fick dig att börja träna aikido?

Jag var nyfiken på kampsport men ville ha något som kändes mer fokuserat än bara styrka och slag. När jag läste om aikido och att det handlar om balans, timing och kontroll blev jag nyfiken. Jag sökte på börja träna aikido i Umeå och hittade klubben. Första passet var gratis, så jag tänkte: varför inte?

Hur var det att börja från noll?

Alla börjar från noll. Det var skönt att ingen förväntade sig att jag skulle kunna något. Samtidigt är det tydligt att vi tränar på riktigt. Inga flummiga rörelser, utan ren teknik. Det är utmanande – och det gillar jag. Träningen är fysiskt tuff men samtidigt väldigt strukturerad. Du måste vara fokuserad hela tiden.

Hur skulle du beskriva stämningen i klubben?

Väldigt välkomnande men också seriös. Alla hjälper varandra, men det finns också en förväntan att man gör sitt bästa. Jag gillar det. Man växer snabbt när man får press på sig – på ett bra sätt.

Vad har aikido gett dig hittills?

Jag har blivit starkare, säkrare och lugnare. Det är något med träningen som påverkar hur man rör sig och hur man ser på konflikter. Och jag har lärt mig mer om mig själv än jag trodde.

📍 Vill du också börja träna aikido i Umeå?

📅 Start: 12 augusti

🕰 Tider: Tis & Tors 19:30–21:00 | Lördag 09:00–11:00 (från september)

📍 Kampsportens Hus, Mariehemsvägen 12

🆓 Första passet är gratis!

Att hålla fast vid kärnan – en reflektion kring tradition och urvattning i kampkonst


Image by rawpixel.com

Igår hände något som gav mig hopp. En ny person klev in på mattan för att prova aikido – en man med lång erfarenhet av olika kampkonster: taekwondo, judo, brasiliansk jiu-jitsu med mera. Han var ödmjuk, engagerad och ställde nyfikna frågor efter passet. Det var inte de där frågorna man ibland får – de som egentligen är förklädda attacker, försök att ifrågasätta aikidons värde, dess effektivitet, dess “verklighet”. Nej, här fanns något annat. En nyfikenhet. En närvaro. Ett genuint intresse.

Han såg grundprinciperna. Och han uttryckte en tanke som många delar: att vi kanske borde träna mer än just dem.

Jag håller delvis med. Men det väckte också något djupare i mig – något jag ibland funderar över. Vad är det vi egentligen försöker bevara? Vad riskerar vi att förlora när vi släpper taget om grunden?

Från mästare till urvattning

Det finns ett mönster i kampsportens historia som är svårt att bortse från. En briljant grundare skapar en metod, ett system, ett språk för kropp och sinne. Hans närmaste elever för vidare arvet – ibland med egen färg, ibland med imponerande trohet. Men för varje led som går, blir det ofta lite svagare. Inte för att de efterföljande är lata eller odugliga – utan för att förståelsen tunnas ut. Kontakten med källan blir mer symbol än verklighet. Och i takt med det börjar folk lägga till: “Jag tycker det här är roligt”, “vi kör lite från den här stilen också”, “det är mer modernt så här”. Till slut vet ingen riktigt vad som var grunden längre. Det som en gång var djupt blir ytligt. Det som var tydligt blir förvirrat. Det som var en konst blir ett mischmasch av övningar.

Jag ser det här särskilt i väst. Vi älskar att skapa nytt, att experimentera, att ifrågasätta. Och det har sin plats. Men när det saknas en tydlig riktning, en ledstjärna, blir resultatet ofta… ingenting. En variant av svensk jiu-jutsu utan koppling till vare sig tradition eller fördjupning. En lek utan innehåll.

Vad tränar vi egentligen?

Det för oss till kärnfrågan: vad vill vi uppnå? Tränar vi för att det ska vara “kul”? För att svettas? För att vinna matcher? Eller för att fördjupa oss i något som bär på både teknik och livsfilosofi?

Om man vill spela tennis, så spelar man tennis. Man gör inte lite badminton, lite squash och lite beachvolley, och kallar det för “utvecklad tennis”. Man hittar på en ny sport i så fall. Padel till exempel. Men man förändrar inte tennisen – man respekterar den.

På samma sätt borde det vara med kampsport. Vill du blanda, fine – skapa något nytt. Men kalla det inte aikido, om det du gör inte längre vilar på aikidons grundpelare.

Att bevara är inte att stå still

Att värna tradition betyder inte att frysa tiden. Men det betyder att ha respekt för kärnan. Att förstå varför vi tränar som vi gör. Att kunna se när en teknik är ett uttryck för en princip, inte bara ett rörelsemönster. Att stå i relation till ett arv, inte bara röra sig fritt i luften.

När vi i Björkstadens Aikidoklubb säger att vi vill hålla oss nära ursprunget, så handlar det inte om nostalgi. Det handlar om ansvar. Vi har fått något i händerna som är större än oss själva. Det förtjänar att förvaltas med omsorg – inte urvattnas av bekvämlighet, brist på tålamod, eller jakt på underhållning.

Avslutning

Det finns mycket att upptäcka i grundprinciperna. De är inte ytliga, de är djupa. De är inte tråkiga, de är livslånga. Att förstå dem – på riktigt – är en resa som aldrig tar slut. Den som skyndar förbi dem i jakten på “mer” kommer aldrig se det som finns precis framför näsan.

Så låt oss träna med ärlighet. Med intention. Med riktning.

Och låt oss inte glömma att det vi har, om vi vårdar det, är mer än nog.