Kategori: Aktuellt

Onsdag var verkligen en minnesvärd dag för oss. Efter de vanliga uchi deshi-sysslorna blev vi bjudna på ett energiskt och inspirerande kvällspass som leddes av Waka sensei. Han är sonsonson till O’Sensei, grundaren av Aikido, och fungerar som dojo-cho för Ibaraki Shibu Dojo. Hans träning är alltid dynamisk och fylld av intensitet, vilket gjorde passet till en riktig höjdpunkt.

Och som om det inte kunde bli bättre, höll Doshu själv kvällspasset på lördagen! Doshu, som är sonson till O’Sensei, innehar den högsta titeln inom Aikido och leder Aikikai Foundation. Han för med sig år av erfarenhet och en djup förståelse för Aikidos principer och filosofi. Det blev dessutom en ära att få ha honom närvarande på vår Sayonara-party senare samma kväll. En vecka fylld av inspiration, lärande och värme!

Doshu och svenskarna och colombianerna.

Inagaki sensei, Israelerna och lokala.

Björkstadens Aikidoklubb från Umeå har varit verksamma sedan 1995! Sedan dess har vi strävat efter att sprida och utveckla aikido i norra Sverige med samma respekt för tradition och lära som våra japanska förebilder. Nu är vi inne på vår tredje dag i Iwama, på Ibaraki shibu dojo, och vi är redan djupt inne i träning och rutin.

Morgonträningen började som vanligt kl. 06:00. Idag visade Inagaki sensei tekniker som inkluderade:

• 5 tachidori från ai hanmi
• 4 kokyonage från gyaki hanmi
• 4 tachidori från gyaki hanmi
• Plus den välkända ”fiskrensaren”

Totalt blev det 14 tekniker! Under eftermiddagen tog Fredrik sensei oss igenom alla tekniker igen, vilket gav oss mer tid för detaljer och frågor. Efter en rejäl vårstädning av alla hus tog vi en kort promenad till en lokal butik som drivs av familjen Inagaki, Aiki Marron är prisbelönta för sina kastanjeprodukter.

Kvällen avslutades med ett intensivt pass lett av Toshihiro Isoyama sensei – ett perfekt sätt att avsluta ännu en produktiv dag.

Faktaruta: Historien om Iwama Dojo

Iwama Dojo, också känd som Ibaraki shibu dojo, är en plats med djup historisk betydelse inom aikido. Den grundades av Morihei Ueshiba, aikidons grundare, och tjänade länge som hans hem och träningsplats. Det är här många av aikidons kärnprinciper och tekniker utvecklades. Iwama är också känt för att bevara den traditionella stilen av aikido, ofta kallad “Iwama-stil,” där både tekniska precision och vapenträning spelar en central roll. Att träna på denna historiska plats är en unik möjlighet att komma i direkt kontakt med aikidons rötter och arv.

Vi har nu haft två intensiva dagar som uchideshi till Shihan Inagaki. Att vara uchideshi innebär att vara en “inneboende lärling” eller “residerande elev” och det är en traditionell roll inom japanska kampkonster. Som uchideshi får man inte bara undervisning i teknik och filosofi, utan också möjlighet att leva nära sin lärare och ta del av dennes dagliga rutiner.

Historiskt sett har denna typ av lärlingskap varit en integrerad del av olika discipliner, inte bara kampkonster, utan även andra traditionella hantverk och konstformer. Det är ett sätt att överföra kunskap och värderingar genom både direkta instruktioner och att observera och assistera mästaren i vardagen. Att vara uchideshi är en intensiv och oftast långsiktig process som kräver stor disciplin, respekt och hängivenhet.

Vår dagliga rutin ser ut så här:

• 05:00 vakna.
• 05:15 morgonjobb, öppna och städa Aiki jinja och kratta grusplanen.
• 06:00 morgonträning. (vapen)
• 07:15 frukost.
• 09:00 förmiddagsjobb.
• 12:00 lunch.
• 14:00 eftermiddagsträning.
• 17:00 middag.
• 19:00 kvällsträning.
• 22:00 sova

Temperaturen har varit utmanande – nätterna håller sig mellan 2–4°C och dagarna runt 8°C. En unik del av vår träning är att vänja oss vid samma temperatur inne som ute, vilket testar både vår mentala och fysiska uthållighet.

Helgerna bjuder på något mindre arbete, men grunderna i träningen kvarstår. Det är en erfarenhet som både utmanar och inspirerar, och vi ser fram emot att fortsätta denna resa under Shihan Inagakis vägledning.

Att vara uchideshi är inte bara en möjlighet att utveckla sina färdigheter, utan också att bli en del av en levande tradition, där kunskapen förs vidare från mästare till elev i en förtroendefull och nära relation.