Författare: Webbredaktör

Iwama aikido är så nära Japan du kan komma i Umeå. Kom och upplev gratis under sportlovet!

Under sportlovet bjuder vi in till en unik chans att uppleva japansk kultur i Umeå – genom aikido. Iwama aikido är en traditionell form av japansk budo med rötter i den plats i Japan där Morihei Ueshiba, aikidons grundare, levde och undervisade under många år. Det här är så nära Japan du kan komma i Umeå, utan att sätta dig på ett flygplan.

Vår klubb har en nära och levande koppling till aikido i Iwama. Vi reser dit regelbundet, bor på plats, arbetar i dojon och tränar aikido i den miljö där traditionen fortfarande förs vidare. Det betyder att den aikido vi visar och tränar här i Umeå inte är något vi bara läst oss till – den kommer direkt från den japanska vardagsträningen på mattan.

Under sportlovet får du se och prova hur träningen går till i en riktig dojo-miljö. Vi visar grundläggande rörelser, enkla tekniker och hur man tränar tillsammans på ett tryggt och respektfullt sätt. Aikido är inte tävling – fokus ligger på balans, kroppskontroll, samarbete och närvaro, samtidigt som du får röra på dig ordentligt.

Du behöver inga förkunskaper alls. Träningen är öppen för nyfikna från 7 år och är helt gratis under sportlovet. Kom i vanliga träningskläder och upplev hur japansk kampsport och kultur kan kännas i praktiken – här i Umeå.

Från 13 år: Tisdag och torsdag 19:30-21:00 och lördag 28 februari och 7 mars kl 10:00-11:00
Från 7 år lördag 28 februari och 7 mars kl 09:00-10:00

Vill du röra på dig, prova något nytt och få en inblick i en levande japansk tradition? Då är du varmt välkommen att träna aikido med oss under sportlovet. 🥋🇯🇵

Motstånd i sig är varken gott eller ont. Det avgörande är ramen.

På mattan finns motstånd, fall och upprepning. Men det finns också struktur. Regler. Ömsesidighet. Respekt. Ingen tränar för att skada. Ingen tränar ensam. Motståndet är inramat.

Det är kanske just det som gör det utvecklande.

Friktion utan ram blir något annat. Friktion med ram blir träning.

Det gäller inte bara i dojon.

I trädgården finns verktyg och metod. I hantverket finns teknik. I ett arbete finns uppgift och avslut. Det finns gränser som gör att motståndet går att bära. Något tar emot, men det finns också en riktning och en form.

När jag ser människor förändras i träningen är det sällan något dramatiskt. Det märks i det lilla. Mindre onödiga spänningar. Färre överreaktioner. Mer precision i det som görs.

Det som växer är förmågan att stå kvar utan att göra situationen större än den är.

Vi talar ofta om behovet av mer omsorg i vår tid. Det är rimligt. Men omsorg utan krav riskerar att bli bräcklig. På samma sätt blir krav utan omsorg hårda och tomma. Balansen uppstår när båda finns samtidigt.

I dojon hjälper man varandra upp. Men man tar inte bort motståndet.

Vi har blivit skickliga på att göra livet smidigt. Mycket av det som tidigare krävde kroppslig ansträngning är nu löst på andra sätt.

Frågan är vad det gör med oss.

Vad händer när nästan allt motstånd är mentalt och nästan inget är konkret?

Och vad händer om vi återinför sammanhang där något faktiskt tar emot — i en ram som går att bära?

Det är en fråga värd att fundera över.

Det här är sista delen av 3.

Del 1

Del 2

På mattan går det inte att undvika motstånd. Någon håller fast. Balansen bryts. Rörelsen måste anpassas. Det är konkret och avgränsat.

I vardagen ser motståndet ofta annorlunda ut. Det är mentalt. Tankar som fortsätter efter att situationen är över. Beslut som saknar tydlig avslutning. Hjärnan arbetar vidare även när kroppen sitter still.

Skillnaden är påtaglig.

När man gräver i en trädgård, tapetserar ett rum eller lagar något som gått sönder finns ett tydligt motstånd. Något sitter fast. Man arbetar med det. Det tar tid. Det blir färdigt.

Det finns en början och ett slut.

Hjärnan och kroppen arbetar tillsammans. Uppmärksamheten samlas. När uppgiften är klar upphör den.

På mattan är principen densamma. Trycket uppstår. Man justerar. Ibland faller man. Man reser sig. Situationen är över.

Det repetitiva är inte monotont. Det är ordnande.

Jag undrar ibland om vi förväxlar stimulans med sysselsättning. Vi kan vara uppkopplade och informerade, men ändå underanvända i kroppen. Det är skillnad på att distrahera hjärnan och att ge den en uppgift under verkligt motstånd.

Motstånd i rätt ram verkar göra något med oss. Det samlar uppmärksamheten. Det ger avslut. Det kräver närvaro.

Det är möjligt att det finns fler faktorer bakom den oro många upplever i vår tid. Men jag ser ett mönster som återkommer – på mattan och utanför den.

I nästa del vill jag skriva om ramen. För motstånd utan struktur är något annat. Det är samspelet mellan värme och krav som avgör vad friktion gör med oss.

https://www.vilarare.se/praktisk-estetiska-amnen/forskning/ny-studie-drastisk-forsamring-av-barns-motorik/

(Omarbetad)

Vi lever i en tid som är bekväm på ett sätt få generationer före oss hade kunnat föreställa sig. Vi behöver sällan bära tungt. Vi går kortare sträckor. Mycket av det som tidigare krävde kroppslig ansträngning är nu löst genom teknik.

Det är en anmärkningsvärd utveckling.

Samtidigt möter jag något annat i dojon. Inte dramatiska problem, men en lågmäld spänning. Axlar som sitter högt. Andning som är ytlig. Blickar som är splittrade.

Efter en timmes träning förändras det ofta. Rörelsen blir tydligare. Andningen djupare. Närvaron mer samlad.

Det är inte en särskild teknik som gör det. Det är belastningen i sig. Trycket. Fallet. Upprepningen.

Kroppen får arbeta.

Jag har börjat undra om vi ibland underskattar hur mycket av vår stabilitet som vilar på något så konkret som fysisk sysselsättning. Hjärnan är byggd för att samordna rörelse under motstånd. När den mest får arbeta i abstraktion – planera, tolka, jämföra – saknas kanske en del av den ursprungliga uppgiften.

Det är inte en kritik av moderniteten. Det är en iakttagelse.

Vi har byggt bort många faror och mycket nöd. Men vi har också byggt bort en del av den naturliga belastning som tidigare var självklar.

Frågan är vad det gör med oss.

Kanske är det därför fysisk träning, hantverk eller arbete där något faktiskt tar emot upplevs annorlunda än stillasittande stimulans. Inte som distraktion, utan som avslut.

I nästa del vill jag skriva om motstånd. Inte som konflikt, utan som något som ordnar.

https://www.vk.se/2026-02-25/larare-vill-tillata-snobollskrig-for-barnens-skull-b4ae5

https://www.expressen.se/ledare/sverige-maste-bygga-farligare-lekplatser/https://www.expressen.se/ledare/sverige-maste-bygga-farligare-lekplatser/

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/vuxnas-radsla-gor-barn-svaga-och-benskora/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppmaningen-tillat-snobollskrig-och-brottning-pa-rasterna

Ikväll kan du träna aikido i Umeå hos Björkstadens Aikidoklubb – Umeås största aikidoklubb*.

Hos oss tränar du med fokus och struktur: teknik, balans, rörelse och närvaro. Du behöver ingen tidigare erfarenhet för att börja, och du är välkommen precis som du är.

✅ Nybörjare välkomna

✅ Vanliga träningskläder fungerar bra

✅ Du får en trygg introduktion i din egen takt

Vill du komma ikväll? Skicka ett DM så skickar vi tider och allt du behöver veta.

🎯 Redo att testa aikido själv?

Hos Björkstadens Aikidoklubb är alla nybörjare välkomna. Vi erbjuder gratis prova-på-träning!

👉 Boka din plats här!

* Sveriges Budo & Kampsportsförbund 2026.