För dig som tränar i Umeå och vill ta nästa steg i din aikidoutveckling är Shugyo något alldeles extra. Varje år samlas aikidoutövare i Sollefteå till ett träningsläger som kombinerar tradition, intensitet och stark gemenskap.
Vad betyder Shugyo?
Shugyo (修業) betyder “intensivt studium” eller “andlig träning” på japanska. Det handlar om att gå utöver det vanliga. Under fem intensiva dagar tränar deltagarna både fysiskt och mentalt. Fokus ligger på fundamentala grundprinciper, kroppsstruktur, tekniker och tradition – men också på disciplin, tålamod och gemenskap.
Antalet platser är begränsat till 24 deltagare. Tidigare deltagare samt de som deltar hela veckan har förtur.
Varför åka på Shugyo?
Till skillnad från vanliga seminarier handlar Shugyo inte om några enstaka pass – det är en hel livsrytm. Fyra träningspass om dagen, boende i dojon, och ett gemensamt ansvar för det praktiska ger både djup och närhet. Träningen är strukturerad, traditionell och kräver din närvaro.
“Man formas av rytmen. Efter två dagar har man lämnat vardagen bakom sig.”
– Tidigare deltagare
Björkstadens perspektiv
Flera medlemmar från Björkstadens Aikidoklubb i Umeå deltar regelbundet. Vi ser Shugyo som en viktig del av utvecklingen – både tekniskt och mentalt. Det formar oss, inte bara som utövare utan som träningskamrater.
Vill du träna i Umeå och söker något mer än bara ett gym? Då är det dags att kliva in i en dojo – ett ord som betyder mer än du kanske tror. I aikido är dojon inte bara en plats, utan en levande miljö där tradition, respekt och utveckling möts.
Ordet dojo (道場) kommer från japanskans dō (道, “vägen”) och jō (場, “plats”). Tillsammans betyder det alltså platsen för vägen – en plats där man tränar inte bara teknik, utan också karaktär, respekt och närvaro.
🏯 Ursprung och buddhistiska rötter
Dojo har sitt ursprung i Zen-buddhistiska tempel i Japan, där det användes för att beskriva meditationssalar. Under 1700- och 1800-talet fördes begreppet över till kampkonsternas värld, där det symboliserade platsen för fysisk och mental disciplin.
Utveckling i Japan: från tempel till budō
Under Meiji-eran (sent 1800-tal) blev dojo den etablerade termen för träningslokaler inom judo, kendo och karate. Dojon blev hjärtat i kampkonstens vardag – både som fysisk plats och symbolisk väg. Kända exempel som Kōdōkan i Tokyo satte standarden för etikett och inramning.
När kom dojo till Europa och Sverige?
Den första dojo i Europa etablerades i London 1918 (Budokwai). I Sverige slog begreppet igenom på 1950–60-talen, parallellt med judons framväxt. Aikido- och karateskolor började också växa. I Umeå kan man spåra tidiga dojo-initiativ till 1970-talet, i samband med att organiserad budōträning tog fart.
Svensk och japansk dojo – vad skiljer?
I Japan är en dojo ofta djupt förankrad i tradition – med shomen, hierarkier och tystnad. I Sverige bevarar vi mycket av detta, men anpassar till vår kultur. Här finns mer jämlikhet i lärarrollen, mer dialog och kanske ett varmare tilltal – utan att släppa på respekt och struktur.
Björkstadens dojo – där traditionen hålls levande
I Björkstadens Aikidoklubb strävar vi efter att bevara mycket av den ursprungliga känslan från den japanska dojo. Vi inspireras av Ibaraki shibu dojo i Iwama. Vi tränar i en fokuserad miljö där disciplin, respekt och struktur är en självklar del av varje pass. Dojon är inte bara en lokal – den är en plats där vi fördjupar oss i aikidons grundprinciper, och där vi tillsammans vårdar en levande tradition.
Vi tror att det finns ett värde i att inte vattna ur formerna. Genom att hålla fast vid tydlig etikett, gemensam uppvärmning, rengöring av mattan och en vördnadsfull attityd gentemot våra lärare och varandra, förmedlar vi något mer än bara teknik: vi för vidare ett kulturarv.
Att träna i Umeå kan betyda många saker – gym, löpning, klättring. Men för Karin, 22 år, blev valet något helt annat: aikido. Sedan hon klev in på mattan hos Björkstadens Aikidoklubb har mycket förändrats – både i kroppen och i livet. Här berättar hon om sin resa från första träningen till att känna sig starkare, tryggare och mer fokuserad än någonsin.
Vad fick dig att börja träna aikido?
Jag var nyfiken på kampsport men ville ha något som kändes mer fokuserat än bara styrka och slag. När jag läste om aikido och att det handlar om balans, timing och kontroll blev jag nyfiken. Jag sökte på börja träna aikido i Umeå och hittade klubben. Första passet var gratis, så jag tänkte: varför inte?
Hur var det att börja från noll?
Alla börjar från noll. Det var skönt att ingen förväntade sig att jag skulle kunna något. Samtidigt är det tydligt att vi tränar på riktigt. Inga flummiga rörelser, utan ren teknik. Det är utmanande – och det gillar jag. Träningen är fysiskt tuff men samtidigt väldigt strukturerad. Du måste vara fokuserad hela tiden.
Hur skulle du beskriva stämningen i klubben?
Väldigt välkomnande men också seriös. Alla hjälper varandra, men det finns också en förväntan att man gör sitt bästa. Jag gillar det. Man växer snabbt när man får press på sig – på ett bra sätt.
Vad har aikido gett dig hittills?
Jag har blivit starkare, säkrare och lugnare. Det är något med träningen som påverkar hur man rör sig och hur man ser på konflikter. Och jag har lärt mig mer om mig själv än jag trodde.
Igår hände något som gav mig hopp. En ny person klev in på mattan för att prova aikido – en man med lång erfarenhet av olika kampkonster: taekwondo, judo, brasiliansk jiu-jitsu med mera. Han var ödmjuk, engagerad och ställde nyfikna frågor efter passet. Det var inte de där frågorna man ibland får – de som egentligen är förklädda attacker, försök att ifrågasätta aikidons värde, dess effektivitet, dess “verklighet”. Nej, här fanns något annat. En nyfikenhet. En närvaro. Ett genuint intresse.
Han såg grundprinciperna. Och han uttryckte en tanke som många delar: att vi kanske borde träna mer än just dem.
Jag håller delvis med. Men det väckte också något djupare i mig – något jag ibland funderar över. Vad är det vi egentligen försöker bevara? Vad riskerar vi att förlora när vi släpper taget om grunden?
Från mästare till urvattning
Det finns ett mönster i kampsportens historia som är svårt att bortse från. En briljant grundare skapar en metod, ett system, ett språk för kropp och sinne. Hans närmaste elever för vidare arvet – ibland med egen färg, ibland med imponerande trohet. Men för varje led som går, blir det ofta lite svagare. Inte för att de efterföljande är lata eller odugliga – utan för att förståelsen tunnas ut. Kontakten med källan blir mer symbol än verklighet. Och i takt med det börjar folk lägga till: “Jag tycker det här är roligt”, “vi kör lite från den här stilen också”, “det är mer modernt så här”. Till slut vet ingen riktigt vad som var grunden längre. Det som en gång var djupt blir ytligt. Det som var tydligt blir förvirrat. Det som var en konst blir ett mischmasch av övningar.
Jag ser det här särskilt i väst. Vi älskar att skapa nytt, att experimentera, att ifrågasätta. Och det har sin plats. Men när det saknas en tydlig riktning, en ledstjärna, blir resultatet ofta… ingenting. En variant av svensk jiu-jutsu utan koppling till vare sig tradition eller fördjupning. En lek utan innehåll.
Vad tränar vi egentligen?
Det för oss till kärnfrågan: vad vill vi uppnå? Tränar vi för att det ska vara “kul”? För att svettas? För att vinna matcher? Eller för att fördjupa oss i något som bär på både teknik och livsfilosofi?
Om man vill spela tennis, så spelar man tennis. Man gör inte lite badminton, lite squash och lite beachvolley, och kallar det för “utvecklad tennis”. Man hittar på en ny sport i så fall. Padel till exempel. Men man förändrar inte tennisen – man respekterar den.
På samma sätt borde det vara med kampsport. Vill du blanda, fine – skapa något nytt. Men kalla det inte aikido, om det du gör inte längre vilar på aikidons grundpelare.
Att bevara är inte att stå still
Att värna tradition betyder inte att frysa tiden. Men det betyder att ha respekt för kärnan. Att förstå varför vi tränar som vi gör. Att kunna se när en teknik är ett uttryck för en princip, inte bara ett rörelsemönster. Att stå i relation till ett arv, inte bara röra sig fritt i luften.
När vi i Björkstadens Aikidoklubb säger att vi vill hålla oss nära ursprunget, så handlar det inte om nostalgi. Det handlar om ansvar. Vi har fått något i händerna som är större än oss själva. Det förtjänar att förvaltas med omsorg – inte urvattnas av bekvämlighet, brist på tålamod, eller jakt på underhållning.
Avslutning
Det finns mycket att upptäcka i grundprinciperna. De är inte ytliga, de är djupa. De är inte tråkiga, de är livslånga. Att förstå dem – på riktigt – är en resa som aldrig tar slut. Den som skyndar förbi dem i jakten på “mer” kommer aldrig se det som finns precis framför näsan.
Så låt oss träna med ärlighet. Med intention. Med riktning.
Och låt oss inte glömma att det vi har, om vi vårdar det, är mer än nog.
Letar du efter något nytt att träna i Umeå? Aikido är en kraftfull kampskonst som tränar både kropp och sinne – och allt börjar med keikogi, den traditionella dräkten som bärs under träningen. Men vad är egentligen en keikogi, var kommer den ifrån och varför ser den ut som den gör?
Ordet keikogi betyder helt enkelt ”träningsdräkt” på japanska. Det består av två kanji: 稽 (keiko, träning) och 衣 (gi, kläder). I aikido består keikogin av en vit jacka och byxor, samt för många även den karaktäristiska hakaman – den vida svarta byxorna som ofta bärs av mer erfarna utövare.
Från vardagsplagg till tradition
Under Tokugawa-perioden använde japanska brandmän och arbetare grova bomullskläder. Dessa inspirerade Jigoro Kanō, grundaren av judo, att omkring 1880 skapa en dräkt särskilt för träning. Den moderna keikogin föddes där – funktionell, slitstark och gemensam för alla, oavsett bakgrund.
Innan dess tränade man kampsport i vanliga kläder, ofta kimono eller arbetsplagg. När Gichin Funakoshi introducerade karate i Japan anpassade han dräkten till judons modell. Han kallade den karategi för att visa att karate hörde hemma i samma tradition.
Hur keikogi är konstruerad
Tillverkarna använder ofta bomull i olika vävtyper – från lätt single weave till mycket robust double weave. Judodräkten har oftast tjockare tyg för att klara grepp. Aikidodräkten är något lättare och tillåter fri rörelse. För extra hållbarhet syr man jackan förstärkt vid krage, armbågar och knän.
Vilka använder keikogi idag?
Många kampsporter använder keikogi eller varianter av den:
Judo – tjock dräkt (judogi), oftast vit eller blå
Aikido – något lättare, anpassad för vapen- och kastträning
Karate – lösare snitt, lätt tyg för slag och spark
Även: jujutsu, BJJ, kendo m.fl. tränar i liknande dräkter
Därför bär vi keikogi
Dräkten skapar inte bara funktion, utan även gemenskap. Alla bär samma modell, oavsett nivå. Den tål fall, grepp och rörelse – och speglar den tradition vi tränar i.
Keikogin är alltså mer än ett plagg. Den bär på historia, funktion och identitet.
Hur väljer man rätt keikogi som nybörjare?
När du börjar med aikido eller annan japansk budō behöver du inte köpa den dyraste dräkten direkt. Välj en lätt till medeltjock keikogi i bomull, gärna med förstärkta sömmar vid knän och armbågar. Det gör att den håller bättre när du lär dig falla.
Storleken mäts oftast i centimeter utifrån din längd. En keikogi ska sitta ganska löst för att ge rörelsefrihet, men inte vara så stor att ärmar eller ben blir i vägen. Välj gärna en modell som är anpassad för just den kampkonst du tränar – aikido, judo eller karate har lite olika snitt.
Hos oss i Björkstadens Aikidoklubb hjälper vi dig gärna att välja rätt första dräkt. Du behöver inte köpa något innan ditt första pass – kom i vanliga träningskläder så berättar vi mer på plats.
Börja träna aikido i Umeå – för alla, oavsett ålder
Vill du börja träna aikido i Umeå? Då har du hittat rätt. Alla som börjar med aikido är nybörjare – oavsett om du är 14 eller 44, stel eller smidig, van att träna eller helt grön. Vi kliver alla upp på mattan med samma första steg. Därifrån kan du utvecklas – i din egen takt – och precis hur långt du vill.
Alla bär vitt bälte – men utvecklas ändå
I aikido använder vi alltid vitt bälte, oavsett hur länge du har tränat. Bältet förändras inte, men du gör det. Med tiden förbättrar du tekniken, ökar din kroppskontroll och stärker din förmåga att samarbeta. Därför märks dina framsteg tydligt – både för dig själv och andra.
Träning med krav – men utan tävling
Aikido innehåller inga tävlingsmoment. Men det betyder inte att träningen är kravlös. Tvärtom. Du förväntas dyka upp, vara fokuserad, ta ansvar och göra ditt bästa varje gång. Vi tränar inte för att vinna över andra, utan för att växa som människor och budoutövare.
Graderingar visar din utveckling
Graderingar spelar en viktig roll i din utveckling. När du har lärt dig det som krävs och tränat regelbundet, får du visa dina kunskaper i en gradering. På så sätt bekräftar du att du behärskar grunderna på nästa nivå. Bältet förblir vitt, men din grad visar hur långt du kommit.
Svart bälte är inget måste
Vägen till svart bälte tar ofta flera år. Det kräver tålamod, engagemang och uthållighet. Men du behöver inte ha det som mål från början. Det räcker att du är nyfiken – resten växer fram längs vägen.
Kom och testa aikido gratis!
Så om du fortfarande funderar på att börja träna aikido i Umeå, kom förbi och prova! Första passet är gratis, och du behöver varken förkunskaper eller utrustning – bara en vilja att testa något nytt.
📅 Träningen startar igen måndag 3 augusti. 🕰️ Vi tränar måndag 19:00-21:00 , onsdag 19:30–21:30 Från september även lördagar 09:00–11:30 📍 Kampsportens Hus (Marielundshallen), Mariehemsvägen 12, Umeå 🆓 Första passet är gratis. Kom och testa!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
